Sitteri min grotta
en bris av frisk luft stryker min kind
jag reser mig
skriker,
slår mot väggarna,
hittar en klyffta, en väg upp
börjar springa
famlar genom mörkret över slippriga stenar
jag ser ljuset och faller
ett fall på mållinjen
blickar upp
sitter i grottans mynning
det regnar ute
ljuset var nog bara en bixt
funderar ett slag över om jag ska ut på upptäcksfärd
se art den slog ner
minns hur det gick förra gången
grottan är nog inte så pjåkig trotts allt
jag har ju mina stenar.

Det var nog lika bra att jag föll.