Människan är bra otacksam. Deprimerade ungdomar finns det gott om och det verkar som om de bara blir fler och fler. Det är nästan så att jag själv blir lite nedstämd när jag googlar på ordet "deprimerad" och får upp en sida som innehåller länkar till ett tjugotal bloggar skrivna av självömkande tonåringar som förstaträff.

Det blir bara svårare och svårare att ta de som verkligen är deprimerade på allvar.

Jag läste i en artikel häromveckan att försäljningen av antidepressionspiller har ökat rejält hos ungdomar.

Varför kan vi inte vara nöjda med det vi har? Varför gör vi inte något åt det som är fel? Och varför är det just ungdomar? Är det nya "modet"? Dessa frågor har jag ställt mig själv några gånger men inte kommit fram till några direkta svar, vilket i sig kanske inte är så uppiggande.

Man går inne i Stockholm stad och så ser man ett gäng nedstämda tonåringar med svartfärgat hår - och sned lugg - som sitter och deppar med en illaluktande cigarrett mellan fingrarna.

"Allting är skit", "Skolan suger", "Det finns ingen mening med livet", "Min tid här gör ingen skillnad", "När jag dör tar allting slut", "Ingen tycker om mig för jag är finnig" o.s.v.

Det är nästan så att jag vill skicka dessa ungdomar till Afrika bara för att visa hur grymt livet verkligen kan vara Fast det vore kanske orättvist mot afrikanerna, de har det jobbigt nog som det är utan att det dräller runt en massa tonårspojkar som gråter över att de inte har råd med den nya My Chemical Romance -skivan.

Istället för att sitta och gnälla över att ditt liv inte har någon mening eller att din tid här på jorden inte gör någon skillnad (vilket den antagligen inte har eller gör) så gå och ha kul!

Livet blir inte mer än det du gör det till, du kan inte alltid räkna med att pappa ska laga eller att mamma ska blåsa. En av de mest onödiga sakerna här på vår jord är att gråta och vara ledsen över sådant vi inte har istället för att vara glad och gotta sig i det man har.

Vi lever kanske bara en gång och det är inte värt att grina eller slösa bort den tiden på skit som att sitta och deppa.

Carpe diem. Jag är kanske inget praktexemplar på att fånga dagen, men jag gör i alla fall så gott jag kan.

Nej, nog om det, nu ska jag gå och kolla om jag hittar några av min storebrors Prozac.

Nu sitter jag här igen, läser bloggar och lyssnar på hello saferide... kl 8 imorgon åker bussen och jag har knappt börjat packa, men aja det brukar lösa sig :)

Dagen har vart sweet :D Började med att jag gick in och sjöng för Max som fyller år och jag gav honom hans födelsedagspresent  (en t-shirt från Filippa K). Sedan i skolan var det god mat IGEN, fan den vegetariska maten har hållit sjukt hög standard de senaste två veckorna, hoppas det fortsätter så även efter lovet. Utöver den goda maten så fick vi semlor idag *mums* och jag tog två, busigt värre. (nä, de hade köpt in typ 1 miljon stycken och försökte packa på en så många som möjligt).

Efter skolan (som slutade 12 yays) så bar det av ner till centrum där jag inte gick in på best of brands. jävligt strongt (har redan köpt ett par chinos, ett par shorts och en kofta där den här veckan). För att sedan sitta och läsa boken fashionista medans Linn klippte sig :P
Efter en mysig eftermiddag med Linn bar det hemåt för att äta sushi och fika, awsome. Dvs. jag hade en jäkligt bra dag enligt min mage :D 

Det finns en mycket god anledning till varför jag inte bloggat den senaste veckan. Anledningen heter Max... (vår hubb har gått sönder så vi har för tillfället bara internet till 1 dator, en dator som Max kontrollerar 24/7)    :(
och det finns en minst lika god anledning till varför jag inte kommer skriva nästa vecka heller. Den anledningen heter Åre :D  (Även om någon skulle ha en dator med sig är chansen liten att vi kommer att ha tillgång till internet där borta).
Men. För att ni läsare inte ska bli helt utan något att läsa (har jag några läsare?) :D så byter jag under lovet lösenord så att Max ska kunna posta några inlägg. Får bara hoppas på att han inte missbrukar sin nya makt. :/

Haha som bloggare är det min plikt att rapportera här hemifrån så dagens nyhet blir mitt äckligt stökiga rum. Det finns en bra anledning till varför det ser ut som det gör (jag kan bara inte komma på den just nu). Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Jag var å såg filmen Twilight på premiären men har inte kunnat skriva om det förens nu då jag inte tyckt mig finna en recension värdig denna film.

"Twilight is a movie about a vampire who sucks animals. He falls in love with a food. He doesn't eat the food because he saved foods life and loves food not as food but as a partner. He kills another Vampire who wants to eat his food. He dances with his food. END."

Faka, ska vara i Tullinge kvart i 8 imorgon för att ta bort gipset :,(    Sätter 50 kr på att jag kommer försova mig >_< Aja lite skönt ska det iaf bli att få av det.  Men jag ska både till kungsberget och Åre inom kort så det är nog bara en tidsfråga innan det åker på igen.

Egentligen borde jag vid det här laget ha berättat hur gipset hamnade på armen från första början, men jag är för lat. Låt oss bara säga att det var en övermodig Felix som gav sig in på ett hopp med för hög fart och gav brädan lite för mycket spinn (sen kan ni nog använda er fantasi för att räkna ut resten) :P

Inlägget om max misslyckade kladdkaka här om dan fick mig att minnas hans tidigare misslyckanden inom bakning, och jag känner att det är mitt ansvar som storebror och som reporter härifrån sonebäcksfamiljen att dokumentera detta för allmänheten.
Jag har ingen aning om hur han och hans partner (detta hände på hemkunskapen) lyckades med detta, men jag tror inte någon ville äta deras skapelse iaf. :D

Jag var på väg hem från skolan när jag fick sms om att jag kan, om jag vill åka till rom 4 dagar under påsklovet. Är det någon som kan komma på en anledning till varför jag inte skulle åka?
Hmm får ta och resonera med Henke å Bim för jag antar att det är dem jag ska försöka locka med mig i så fall.

Jag satt på tåget idag och blickade åt höger, dvs. tvärs över vagnen. Jag kunde se ut genom fönstret, men i stället valde jag att titta ut genom en kvinnas glasögon. Jag satt där förstelnad och såg ut mot världen genom någon annans ögon, det var åtminstone så det kändes och det var hemskt. Jag hade hoppats på att ett lugn skulle sprida sig genom kroppen, men kände istället hur stressen slog emot mig. Alla möten, alla förväntningar allt arbete.

Det är nog rätt lugnt att gå i gymnasiet trotts allt.