Jag satt på tåget idag och blickade åt höger, dvs. tvärs över vagnen. Jag kunde se ut genom fönstret, men i stället valde jag att titta ut genom en kvinnas glasögon. Jag satt där förstelnad och såg ut mot världen genom någon annans ögon, det var åtminstone så det kändes och det var hemskt. Jag hade hoppats på att ett lugn skulle sprida sig genom kroppen, men kände istället hur stressen slog emot mig. Alla möten, alla förväntningar allt arbete.

Det är nog rätt lugnt att gå i gymnasiet trotts allt.