Lazarus och Folkman, två psykologer, har formulerat en definition

av stress som allmänt används i psykologisk litteratur . Enligt

denna definition erfar en individ stress om hon eller han upplever

att de påfrestningar hon eller han är utsatt för överstiger den egna

förmågan att hantera dessa påfrestningar. Definitionen framhåller

individens värdering (appraisal) av problemets omfattning och individens

värdering av den egna förmågan. Definitionen tar vare sig

ställning till de objektiva villkoren eller till individens objektiva

förmåga att hantera problemet. Definitionen tar inte heller ställning

till om kroppsliga reaktioner uppkommer eller ej.

Lazarus och Folkmans definition inriktar sig på individens reaktion

på en situation. Om individen upplever påfrestningen som

alltför stor kan den leda till olika känslor av oro, frustration eller

anspänning. Före känslorna kommer dock individens värdering av

situationen. Förloppet går ofta snabbt. I den vardagliga användningen

av ordet stress gör man sällan tydlig åtskillnad mellan påfrestningen,

individens värdering av påfrestningen och de känslor

som värderingen utlöser. I en analys av stress är det en allvarlig begränsning

eftersom individens värdering av en påfrestning ofta är

avgörande för vilka känslor som situationen utlöser.

Sambanden är inte sällan svaga mellan de objektiva påfrestningar

en individ utsätts för och de känslor individen upplever. En viktig

förklaring är ett fenomen som brukar betecknas som positiv återkoppling.

En negativ känsla som oro kan leda till oro för den egna

känslan vilket förstärker den ursprungliga oron. Likaledes kan en

person som känner sig nedstämd känna att hon är en dålig människa.

Denna upplevelse kan i sin tur förstärka upplevelsen av att

känna sig nere.

Enligt denna definition kan den utlösande faktorn antingen vara

något som redan har inträffat eller något som kan hända i framtiden.

Föreställningar om tänkbara risker i framtiden är en viktig

källa till stress.

Fördelen med den psykologiska definitionen är att den ligger

relativt nära den vardagliga definitionen. Definitionen går dock inte

att använda för att skilja mellan påfrestningar som är skadliga och

de som bidrar till att individen utvecklas.